ISO/IEC 15416: Inspektion av kvalitet för 1D-streckkoder

Vad är ISO/IEC 15416?

ISO/IEC 15416:2025 skriver om en metod för bedömning av utskriftskvaliteten hos linjära streckkoder. För detta ändamål mäts och utvärderas definierade egenskaper hos koden. Utifrån de enskilda mätresultaten kan en sammanfattande bedömning av symbolkvaliteten göras.

Det standardiserade testförfarandet hjälper till att upptäcka kvalitetsavvikelser och identifiera möjliga orsaker till otillfredsställande resultat.

Standarden används överallt där kvaliteten på linjära streckkoder måste bedömas objektivt och reproducerbart – till exempel inom produktion, logistik, handel och kvalitetssäkring.

För vilka streckkoder gäller ISO/IEC 15416?

Standarden ISO/IEC 15416 avser alla 1D-koder. Dit hör till exempel vanliga 1D-streckkoder som:

• Code 128
• GS1-128
• EAN-13
• EAN-8
• UPC
• Kod 39
• Interleaved 2 of 5

För tvådimensionella koder som Data Matrix-kod eller QR-kod gäller andra kontrollmetoder. Utskriftskvaliteten på tryckta 2D matriskoder bedöms till exempel enligt ISO/IEC 15415.

Hur bedöms streckkodskvaliteten enligt ISO/IEC 15416?

Vid verifieringen enligt ISO/IEC 15416 registreras och bedöms de relevanta kvalitetsparametrarna för en 1D-streckkod med hjälp av mätteknik. Utifrån de enskilda mätresultaten görs sedan en sammanfattande bedömning av symbolkvaliteten.

Detta tillverkar en objektiv och reproducerbar bedömning av streckkodens kvalitet. Användarna kan därmed inte bara se om ett angivet kvalitetsmål uppnås, utan också analysera vilka egenskaper som begränsar kodens kvalitet.

Förfarande och bedömningskriterier

ISO/IEC 15416 fastställer ett definierat förfarande för verifiering av utskriftskvaliteten hos linjära streckkoder. För detta ändamål verifieras streckkoden på tio olika ställen. Skanningslinjerna fördelas då så jämnt som möjligt över streckkodens höjd.

Var och en av dessa tio mätningar genererar en så kallad skanningsreflektionsprofil. Denna bedöms utifrån de kvalitetsparametrar som fastställs i standarden. Den lägsta parameternivån avgör då bedömningen av den enskilda skanningsreflektionsprofilen.

För varje skanningsreflektionsprofil fastställs därmed en kvalitetsgrad. Betyget sträcker sig från 4,0 för bästa kvalitet till 0,0 för sämsta kvalitet. Av historiska skäl kan dessa numeriska kvalitetsgrader dessutom tilldelas bokstavsklasser från A till F.

Därefter beräknas ett medelvärde utifrån resultaten från de tio skanningsreflektionsprofilerna. Detta utgör grunden för den totala symbolgraden enligt ISO/IEC 15416 och därmed för den sammanfattande bedömningen av streckkodskvaliteten.

Flera mätningar och kvalitetsnivåer

En streckkods utskriftskvalitet bedöms numeriskt enligt ISO/IEC 15416. Vid den sammanfattande bedömningen, som fastställs utifrån flera mätningar, kan kvalitetsgraden anges i steg om 1/10:

Den erforderliga minimikvaliteten beror dock på den aktuella tillämpningen och de specifikationer som ska tillämpas. Ett gott betyg enligt ISO/IEC 15416 innebär därför inte automatiskt att alla krav för en konkret tillämpning är uppfyllda. Dessutom kan bransch-, användar- eller symbologispecifikationer föreskriva vissa minimikvaliteter eller ytterligare krav på streckkoden.

Vilka kvalitetsparametrar utvärderas vid 1D-streckkoder?

Vid en standardenlig streckkodskontroll undersöks olika egenskaper hos skanningsreflektionsprofilen. De ger information om huruvida streckkoden kan avläsas och avkodas på ett tillförlitligt sätt och vilka egenskaper som eventuellt begränsar dess kvalitet.

• Avkodning

Vid avkodningen verifieras om streckkoden kan avkodas enligt sin symbolik med hjälp av den normenligt fastställda referensavkodningsalgoritmen. På så sätt fastställs först i princip om en giltig streckkodssymbol kan identifieras utifrån den uppmätta skanningsreflektionsprofilen.

• Minimal kantkontrast

Den minsta kantkontrasten avser reflektionsskillnaden vid övergångarna mellan en mörk stapel och det angränsande ljusa mellanrummet. Tillräckligt tydliga övergångar är en viktig förutsättning för att de enskilda stapel- och mellanrumselementen ska kunna identifieras på ett tillförlitligt sätt.

• Minsta reflektion

Minimireflektionen skriver det lägsta uppmätta reflektionsvärdet inom skanningsprofilen. Den är särskilt relevant för bedömningen av de mörka strecken och bidrar till att fastställa om dessa återges tillräckligt mörka.

• Symbolkontrast

Symbolkontrasten skriver skillnaden mellan de ljusaste och mörkaste reflektionsvärdena inom streckkoden – inklusive vilozonen. En tillräcklig kontrast mellan streck och mellanrum är avgörande för en säker avläsning av ett avläsningssystem.

• Modulering

Modulationen sätter de lokala kontrastförhållandena vid de enskilda kanterna i relation till den totala symbolkontrasten. På så sätt blir det tydligt om enskilda övergångar mellan streck och mellanrum är betydligt svagare än den totala tillgängliga kontrasten.

• Defekter

Defekter är lokala oregelbundenheter i streckkodens reflektionsförlopp. Hit hör till exempel oönskade ljusa fläckar i mörka streck eller mörka fläckar i ljusa mellanrum. Styrkan hos dessa lokala reflektionsavvikelser utvärderas i förhållande till symbolkontrasten. Större defekter kan påverka den tillförlitliga avläsningen av streckkoden.

• Avkodbarhet

Avläsbarheten beskriver hur väl de uppmätta dimensionerna på streck och mellanrum överensstämmer med de ideala dimensionerna som är avsedda för respektive symboltyp. På så sätt kan man bedöma hur stora de återstående toleranserna är i förhållande till de gränsvärden som är relevanta för avläsningen.

• Vilaområden

De fria områdena framför och bakom streckkoden kallas för vilaområden. De avgränsar streckkodssymbolen från angränsande tryckelement och är viktiga för en tillförlitlig avläsning.

Under verifieringen undersöks om de nödvändiga marginalzonerna finns och om de uppfyller de dimensioner som föreskrivs för respektive symboltyp eller tillämpning.

Vad begränsar den totala kvaliteten?

De enskilda parametrarna sammanfattas inte bara till ett genomsnitt. För varje skanningsreflektionsprofil är den relevant parameter som fått sämst betyg avgörande. En streckkod med mycket god symbolkontrast kan därför till exempel ändå få en lägre skanningsreflektionsprofilgrad om defekter, modulering eller avkodbarhet bedöms som sämre.

Först därefter sammanställs resultaten från de skanningsreflektionsprofiler som är fördelade över streckkodens höjd till en sammanfattande bedömning av symbolen. På så sätt visar verifieringen inte bara den uppnådda totalkvaliteten, utan också vilken parameter som begränsar streckkodens kvalitet.

Varför är verifieringen enligt ISO/IEC 15416 viktig?

En streckkod kan läsas av en enskild skanner och ändå sakna kvalitetsreserver. En lyckad avläsning i sig ger därför ingen objektiv information om streckkodens kvalitet.

Det är just här som skillnaden ligger mellan enkel avläsning och en standardenlig verifiering av koder.

En verifiering enligt ISO/IEC 15416 möjliggör en standardiserad bedömning av streckkodskvaliteten under definierade mätförhållanden. På så sätt kan företag upptäcka kvalitetsavvikelser i ett tidigt skede, optimera tryckprocesser och stödja en tillförlitlig avläsning av streckkoder längs produktions- och logistikprocesserna.

Detta är särskilt relevant vid:

• Kontroller vid varumottagning och varuutlämning
• Kontroller av tryckprocesser
• Förpacknings- och etiketteringsprocesser
• Produktions- och monteringslinjer
• kvalitetssäkring
• Handel och logistik
• Spårbarhetsapplikationer

Läsa av eller verifiera en streckkod: Vad är skillnaden?

En streckkodsläsare svarar i första hand på frågan:

• Kan denna skanner läsa streckkoden?
  En standardenlig streckkodskontrollenhet besvarar däremot den mer djupgående frågan:
• Vilken objektivt mätbar kvalitet har streckkoden under definierade testförhållanden?
  För en tillförlitlig kvalitetskontroll räcker det därför inte att endast läsa av en streckkod med en vanlig skanner.

Kodkontrollsystem registrerar definierade kvalitetsparametrar och dokumenterar resultaten i enlighet med gällande standarder och specifikationer. På så sätt kan mätresultaten reproduceras, jämföras och användas för att optimera märkningsprocesserna.

ISO/IEC 15416 och ISO/IEC 15415: Vad är skillnaden?

De båda standarderna avser olika typer av optiska koder:

• ISO/IEC 15416:2025
  Bedömning av kvaliteten hos linjära streckkoder, även kallade 1D-koder.
• ISO/IEC 15415:2024
  Bedömning av utskriftskvaliteten hos tvådimensionella matriskoder, till exempel Data Matrix-kod eller QR-kod.

Vilken provningsstandard som ska tillämpas beror därför bland annat på vilken kodsymbolik som används.